bigbenbadboys

Bilderna nedan var en fin sammanfattning. Jag kunde bokstavligt talat inte knäppt de flesta bättre själv. Min egen slutar i vår kökssoffa med spruckna läppar, skrovlande hostningar och kebab. Stackars Olle min vän mår dåligt och vilar sig med all rätt uppe på övervåningen. Köksbiträdet kom precis in och tog mig i hand, tog farväl. Han var väldigt mysig och fantastisk positiv den snubben. Det är carnival i Nottning Hill och han hade precis jobbat ett 12 timmars-skift utan rast.
Nu spikar jag igen fönstren till den sommarstuga och äventyr det här har varit. klappat o klart o snipp o snapp o...
Slut.

/Gutten Karlsson

Zup bloggen?

Ikväll ska vi äta egg.

Någonting tråkigt har hänt i Notting hills finare kvarter (ni behöver inte oroa er, tesco har inte stängt). Idag när jag kom hem, lycklig över att ha fått sluta två timmar tidigare, upplyft efter gårdagens butikshäng med The Jamikonen Paul Weller, förväntansfull på köttfärssåsen och pastan som väntade på mig kylen, glad över att luftfuktigheten sjunkigt, så möts jag av Sara (flat mate) som med orolig blick säger hej. Inget mer. Bara hej. Hon brukar alltid hälsa genom att fråga hur en mår, som alla britter. Men idag bara hej. Hon höll på att packa alla hennes käder i stora säckar. Är aina efter dig? tänkte jag i mitt huvud men sade inget.
Hej svarade jag och gick in i köket där det var fullt med likadana säckar, fast dessa säckar var fulla med skräp.

"Det har hänt någonting tråkigt" säger Gustav med samlad min. Innan han hann säga vad som var så tråkigt tänkte jag olika tråkiga scenarion i huvudet:

1. Kanske kocken dött och vi måste utrymma huset ett tag? Avfärdat!
2. Kanske puben gått i konkurs och vi måste utrymma? Också avfärdat!
3. Kanske kocken kommit på att det är jag som snor ketchup om natten, och måste nu rymma? Avfärdat (jag är diskret som en seriemördare).
4. Kanske routern till internet gått sönder och vi måste gå till McDonalds för att surfa? Kanske!
5. Kanske Zlatan fått en spricka i mellantån och inte kan spela öppningsmatchen med Barcelona i La Liga? Avfärdat (en sådan nyhet skulle aldrig gå bakom min rygg).

"Du måste berätta Gustav, jag klarar inget mer" grät jag.
"Ta dig samman, gosse!" utbrast Gustav och pekade på soffan i en uppmaning att jag skulle slå mig ner.

"Vi har fått bed bugs"


...

?

Sara kom in  köket och berättade att hon upptäckt en bed bug i hennes säng. En bed bug är ett kryp som har samma färg som stolen jag sitter på, lite brun. Jag förstod det som att den är större än en lus men mindre än en fästing, suger ditt blod och bor i dina tyger. Tydligen så förökar de sig snabbare än Usain Bolt springer.
Om de angriper ett hus/en lägenhet måste man snabbt ringa Anti Cimex (inte punkbandet med samma namn) och låta dem spruta ner hela huset med syra typ. Så när som på en liten detalj, britter ringer inte Anti Cimex, de tar tag i saker själva. Så nu ska vi ge oss an ohyran på eget bevåg. Först måste vi ta alla våra kläder och lösa tyger, torktumla dem i en kvart, stoppa ner dem i plastsckar och sen dammsuga alla äckliga heltäckningsmattor och alla sängar och sen får vi helt enkelt ha alla kläder i säckarna framöver.
Jag skulle vilja tvätta alla kläder men vi har ingen tvättmaskin och jag går inte till laundretten igen och betalar £7 per tvätt av principskäl.

En kompis till Sara hade bed bugs för ett tag sedan och hon fick utrymma lägeheten i sju veckor. Samma kompis ska komma över imorgon och leka Ghostbusters och kolla hur illa det är.


Sedan tyckte Sara att vi borde städa upp i vårat kök.

Så ikväll blir det myskväll med torktumling (för toktumlare ha vi tydligen) och diskning och kryp.

Vad gör ni?

Puss och kram, ses på stan.

Er bloggare, Olle Darmell.

Nu har vi bokat flyg hem till Sverige. Vi slopade budgetbolaget Ryanair den här gången och slog på stort. Buisiness class med SAS så vi slipper trängas med ohyran. Plus att nu åker vi från Heathrow till Arlanda istället för från Stansted till Nyköping.

Men när kommer ni hem pojkar?

Tisdagen den 1 sep kl 14 nånting landar vi på Arlanda, utsövda, nymanikerade och nymasserade efter två timmars lyx i Buisiness class. Det ska vara gott att leva. Ahhh

/Gustav von Karlsdotter & Olof af Darmélius

Fruktansvärt kvavt och varmt. För det räcker bara med några timmars solsken och denna smältdegel till stad förvandlar längtan till just fruktan. Stamisarna kravlar in till skuggan av pubens murkna fasader, desperat famlandes mot en stund av svalka. Men det enda som möter dem där är en ännu svettigare GoodStuff bakom baren som kvavar ner luften ytterligare. Jag slår vad om att den annars så konstanta gravitationskonstanten (9.81) börjar närma sig 10 när atmosfären trycker sig ner som en Mickey Rourke-bodyslam i bröstet.
På tal om 10 är det ju typ så många dar tills jag måste säga upp mig. eller 12 jag vet inte. känns jobbigt.
Farväl är aldrig roliga och och jag har haft ett för mycket idag. Dränker min svett och sorg i film och morgondagens hårda arbete.

/gurken

Alviks vedugn har fått en konkurrent.