Hello Dolly!
Tjena Dolly. Det är jag, Olle.
Just nu är det jobbigt att vara bajare skaru veta, Dolly. Alla våra bra spelare flyr och vi förlorar till och med mot Örgryte.
Men du ska veta Dolly, att här i London känner man inte smärtan lika påtagligt. Nej visseru, för i augusti drar Premier League igång och mitt jobb är uppdelat i två läger. Shop floor hejjar, nästan alla, på Tottenham medan Stock room är uteslutande West Ham fans. Steven har lovat att ta med mig på Spursmatch innan jag åker hem. Hur låter det Dolly? Jag vet att det inte kommer vara det samma som att se Bajen på Söderstadion, men jag ska ge det en chans iallafall.
Idag var det en bra dag på jobbet. Vi var tio butiksbiträden i affären, mer än vanligt, bara för att Lewis, biträdande butikschef trodde att det skulle bli tjockt med folk. Men kan du tänka dig Dolly, under hela dagen var det mer personal än kunder. Får man stå på nedervåningen med Steven innebär det allt utom städning, som de på övervåningen får hålla på med. Idag har vi googlat dinosaurier, jag har lärt mig allt om stegosauros matvanor och om triceratops parningsläten.
Men igår var kunderna på hugget, må du tro. Då hade Kensingtons allra snobbigaste och otrevligaste invånare (uteslutande kvinnor mellan 20 och 40) lust att shoppa glansiga leggins och snäsa åt svenska butiksbiträden. Dolly darling, du ska veta att byggnaden som vår butik är nedtryckt i är fruktansvärt stor och gammal. Många butiker och annat skit får plats i den. Råkar någon fisa på gymmet i andra änden av byggnaden, går brandlarmet och byggnaden måste utrymmas. Brandlarmet går minst en gång varannan vecka. Jag kan inte påstå att panik utbryter eftersom alla vet att det inte brinner, att det bara är någon svettig biff råkat utsöndra människoånga efter att ha tagit för mycket i bänkpressen, men det blir ett jäkla kacklande bland tjejerna som provar kläder. Igår blev en tant jättearg på mig för att jag bad henne att komma ut så fort hon kunde eftersom vi var tvungna att utrymma byggnden. Nej, vet du vad, det hade hon inte tid med. Hon suckade åt mig och sen snäste hon något om att jag fick ta och stänga av det för hon var inte klar. DET BRINNER KÄRRINGJÄVEL sa jag.
När hon kom ut ur hytten, efter mycket om och men, ville hon betala för kläderna för hon hade verkligen inte tid att komma tillbaka. Ditt mögliga as, tänkte jag, ut ur min affär annars kastar jag in dig i elden.
Jag var naturligtvis på sämsta möjliga humör hela dagen och det gjorde ont i hjärtat när jag hälsade artigt och var trevlig mot alla kunder.
Min räddning, Dolly, kom fram mot slutet av passet, då jag upptäckte att en av Djsarna på Viva Radio (en radiostation på internet där olika djs lägger upp sina spellisor. På American Apparel är det Viva Radio 24 timmar om dygnet) hade en spellista bara med Iron Maidens första två plattor! Jävlar, tänkte jag och ökade volymen och mindes tillbaka till mellanstadiet (och högstadiet ska erkännas) och blev sakta men säkert gladare.
Imorgon kommer Linnea.
/Olle
